Så stänger du av Claude Codes automatiska minne i ett projekt

Om du vill stänga av Claude Codes automatiska minne för bara ett projekt lägger du till "autoMemoryEnabled": false i projektets .claude/settings.json-fil. Växeln i kommandot /memory passar inte för detta: den skriver inställningen till din globala fil och stänger av minnet för alla projekt på datorn.

En agent kan snabbt bli överbelastad av sådant den inte behöver. I fallet som beskrivs här ägnade Hermes 2 timmar åt att fundera på en uppgift. När den fick frågan ”Hur många token använde du?” svarade den: ”Min grova uppskattning är 100 miljoner.” Löste du uppgiften? ”Nej, jag undersökte den.” Den fortsatte att gå igenom alla filer, en i taget, och blev förvirrad.

Därför bör du bara lägga den mest värdefulla informationen i en agents minne. Och enligt bedömningen här är Claude Codes automatiska minne ganska svagt: mycket litet och hårt komprimerat. Om du vill att Claude bara ska arbeta enligt dina regler räcker det med 1 rad i projektinställningarna.

Vi ska titta på hur automatiskt minne skiljer sig från CLAUDE.md, hur du stänger av det och vad du kan göra med gamla anteckningar. Då kör vi.

Ailoots referensdokumentation: ailoot.ai/docs/.

Hur skiljer sig automatiskt minne från CLAUDE.md?#

CLAUDE.md är huvudfilen med instruktioner, och du skriver den själv. I varje ny chatt frågar Claude i praktiken: ”Vad finns här? Vem är jag? Vad ska jag göra?” När allt står tydligt i CLAUDE.md säger den: ”Just det, jag är experten. Jag förstår.”

Claude skriver själv sitt automatiska minne. Du säger till den: ”Kom ihåg att du alltid ska svara på mitt föredragna språk” eller ”Hårdkoda inte värden; hämta dem alltid från databasen”, så skriver den en fil i minnesmappen, ungefär som ”gör inte så igen”. I senare sessioner kommer den ihåg det.

Men det fungerar förstås inte alltid. Agenter glömmer fortfarande saker, och du måste hålla koll på dem: ”Hördu, kompis, du har glömt det igen. Vi har redan gått igenom det här.” Den svarar: ”Åh, just det, jag kommer ihåg; jag hittade det här i filen.” Därför lägger vi i allmänhet allt viktigt i CLAUDE.md i stället för att förlita oss på minnet.

Här finns en detaljerad förklaring av vilka regler du bör lägga i CLAUDE.md i en separat artikel, och hur Memory i Claude-chattar skiljer sig från CLAUDE.md i en annan artikel.

Om du bygger projekt med AI-agenter bör du ha dokumentationen för verktygen du använder nära till hands.

Vad Claude skriver på egen hand#

Claude Code sparar 4 typer av anteckningar:

• user — din roll, erfarenhet och ditt föredragna arbetssätt;
• feedback — dina korrigeringar och metoder som du har bekräftat;
• project — pågående arbete, tidsfrister och beslut som inte framgår av koden;
• reference — var du hittar information utanför projektet, till exempel i en uppgiftshanterare.

Allt detta finns i ~/.claude/projects/<project>/memory/. Huvudfilen där är MEMORY.md, en innehållsförteckning med 1 rad per anteckning. I början av varje session läser Claude de första 200 raderna eller 25 KB från den och öppnar de andra filerna när den behöver dem. Minnet finns bara på din dator: det flyttas inte till en annan dator eller till molnet.

I exemplet som beskrivs här innehåller det användarens namn och roll samt en regel mot hårdkodning av dynamiska värden, sammanlagt bara 5–7 rader. Det här är regler för själva agenten: hur den ska arbeta.

Du kan lagra projektkunskap i en andra hjärna: mappar med filer som agenten läser via länkar. För det här tillvägagångssättet är det bra att definiera en färdighet för en ”andra hjärna” och förvara en PDF med installationskommandon för Hermes och en tabell över ”vilken modell som ska användas för vilken uppgift” tillsammans med projektfilerna.

Så stänger du av automatiskt minne för ett projekt#

1. Lägg till raden i projektinställningarna

   Projektets huvudmapp innehåller en dold .claude-mapp med en settings.json-fil. Det enklaste är att be Claude Code själv: ”Lägg till "autoMemoryEnabled": false i det här projektets .claude/settings.json-fil och låt de andra inställningarna vara oförändrade.” Om du öppnar filen manuellt och den inte finns skapar du den med det här innehållet:

   {
     "autoMemoryEnabled": false
   }
   

   Om filen redan innehåller inställningar lägger du till nyckeln bland dem och låter resten vara oförändrat. När autoMemoryEnabled är false läser Claude inte minnesmappen och skriver inte heller något till den.

2. Välj vem inställningen ska gälla för

   .claude/settings.json är den delade projektfilen och gäller alla som arbetar med projektet. Om du bara vill stänga av minnet för dig själv lägger du samma nyckel i .claude/settings.local.json: det är din personliga inställningsfil för projektet.

   Projektinställningar har företräde framför dina globala inställningar. Även om minnet är aktiverat i ~/.claude/settings.json vinner false för det här projektet.

3. Starta om Claude Code

   Stäng sessionen och kör claude igen i projektmappen. Skriv /status: projektfilen bör visas på raden Setting sources. Om den finns där har Claude läst den. Minnet fortsätter att vara aktiverat i projektet bredvid.

Det finns 2 andra metoder, men de fyller olika syften:

• Miljövariabeln CLAUDE_CODE_DISABLE_AUTO_MEMORY=1. Om du kör CLAUDE_CODE_DISABLE_AUTO_MEMORY=1 claude stängs minnet av bara för den körningen, och inställningen åsidosätter nyckeln i inställningsfilerna. Men du måste skriva det varje gång.
• Växeln i /memory. Den skriver autoMemoryEnabled till ~/.claude/settings.json, din globala fil för alla projekt på datorn. Använd den i ett projekt, så stänger du av minnet överallt.

En sak till: i en bakgrundssession kan växeln bara stänga av minnet, inte slå på det igen. Om du vill aktivera det använder du en vanlig session som du själv har startat genom att köra claude i terminalen.

Vad du kan göra med gamla anteckningar#

Kommandot /memory visar minnesfilerna och låter dig öppna dem. De är vanliga textfiler: du kan redigera eller radera dem.

Radera dem inte på måfå; titta först på vad som finns där. I fallet med rensning av regelmappen som beskrivs här hade agenten skrivit in onödig information om användaren som en del av sin självreflektion. Röriga regler är lika skadliga som en rörig CLAUDE.md-fil i projektroten som är full av inaktuella regler: agenten använder dem fortfarande, hallucinerar och ger dig sämre kontext.

Du kan be agenten att rensa. En gång i veckan kan du ge den en uppgift som den här för verksamhetsmappen; den fungerar också för minnesmappen:

Ditt uppdrag är att hitta sådant som inte längre är relevant eller är inaktuellt och visa att det verkligen är inaktuellt. Du får inte radera det än; hitta det bara och visa det för mig.

Den ger dig en lista med belägg, och du bestämmer vad som ska raderas. Flytta bara den mest värdefulla informationen från anteckningarna till CLAUDE.md. Här finns en förklaring av hur du håller instruktionerna korta så att Claude följer dem i en separat artikel. Och hur du organiserar projektminnet som helhet, med mappar och regler, beskrivs i artikeln om den andra hjärnan.

Har du låtit automatiskt minne vara på eller stängt av det? Kontrollera vad Claude har hunnit komma ihåg om dig. Du kan fortsätta utforska Ailoot på ailoot.ai.